Pendeltåg till Arlanda

Snart kommer det gå att åka pendeltåget hela vägen ut till Arlanda. Hurra, det tog ju bara tretton år! 37 minuter kommer det ta från centralen, att jämföra med Arlanda Express restid på 20. Priset är dock bara en fjärdedel. Läs mer på Travel News.

Gratis WiFi på Arlanda!

Mirakel kan ske. Plötsligt händer det. Nu blir det äntligen gratis att surfa på flygplatsen. Swedavia har fått ändan ur vagnen. Tack och bock för det!
”Utan kostnad får resenärerna på Swedavias elva flygplatser tillgång till tre timmars uppkoppling eller 100MB per dygn. Genom ett klick på Swedavias startportal genereras ett SMS med en kod som skrivs in – och sedan är det bara att börja surfa.” Läs hela Travel News artikel här.

Någon gång ska jag till Svalbard.

Jag har många måste-resmål kvar på min lista, och tur är väl det, knappt trettio år som jag är, man måste ju spara nåt!
Svalbard är hur som helst ett av de ställen som jag märkligt nog dras till. Jag skriver märkligt, för det är knappast någon hemlighet att jag inte riktigt trivs i kalla klimat. Jag skulle inte lägga en semester i fjällen om jag så fick betalt, jag hatar mössor och vantar. Jag har aldrig åkt skidor och förstår inte tjusningen med snowboard. Jag väljer sol framför snö alla dagar i veckan. Och det jag avskyr mest med den kalla årstiden är mörkret. Men ändå så finns det något på Svalbard som lockar mig. Jag vet egentligen inte så mycket, annat än att det ligger väldigt långt norrut och att det typ alltid är snö. Jag såg någon gång på ett reseprogram (När och Fjärran? Filip och Fredrik?) om att man som turist får ett gevär i handen på flygplatsen så att man kan skydda sig vid eventuell isbjörnsattack. Bara en sån sak, det känns så… ett med naturen på nåt sätt. Tillbaka till som det var förr. Den svaga människan mot den starka naturen. Häftigt. Jag läste lite på Wiki och såg att ”Från slutet av april går solen inte ned alls, medan solen inte går upp alls från slutet av oktober.” så det gäller uppenbarligen att boka in resan under rätt årstid. Någon gång ska jag!

Rivieran våren 2012

Beige

Jag är i Frankfurt. Har aldrig varit här förut. Har varit väldigt lite i Tyskland överhuvudtaget faktiskt. Hade det inte varit för att min kompis Ann-Sofie var au pair i München när vi var tonåringar så hade jag nog aldrig gjort annat än bytt flyg här innan.

Frankfurt. Alla taxibilar är beigea här. Smutsgulvita. Tippextäckta i diskret påsknyans. Taxifärgade?

Jag åker shuttlebus från flyget till en mässa. Säten, väggar och tak i bussen går i samma heltäckningsmattebruna färgton och gardinerna är senapsgula.

Nu är vi på Autobahn. Iiih va det går! Bussfönstrena skallrar lite. Jag har aldrig kört på Autobahn men tänkt att det måste vara läskigt. Det ser inte så läskigt ut nu när jag är här, filerna är breda och vägen spikrak.

Allt känns väldigt… tyskt.

London med en tiomånaders

Förra veckan packade jag väskan och tog med mig bebisen till London. Jag var lite orolig i förväg för hur allt det praktiska skulle fungera. Bara en sån sak som att min dotter aldrig ätit köpt barnmat tidigare var stressande.

Problemen började när jag skulle planera vår resa ut till Arlanda. Arlanda Express går snabbt men kostar 280 kr för en enkel biljett, inget skoj för en på föräldrapenningsbudget, speciellt inte ftersom jag dessutom skulle vara tvungen att lösa SL-biljett för att först komma till Centralen. Jag googlade och letade information om de olika flygbussarna. Men vad jag kunde utläsa så får man inte låta barnet åka i vagnen (som på vanliga bussar) med någon av dem och att släpa med en bilbarnstol var aldrig något alternativ. Swebus. Flygbussarna. Eftersom vi skulle iväg mitt i rusningen så klunde vi heller inte få skjuts med maken, då hade vi inte hunnit till flygplatsen. Så i slutändan stämplade jag fyra klipp på min SL-remsa (50 kr), tog tåget från Södra Station till Märsta och bytte sen till buss 583 som stannade direkt utanför terminal 5. Total tidsåtgång: ca en timme. Smidighet: stor!

Vi checkade in bagen och lämnade vagnen på Specialbagage där vi också fick låna en paraplyvagn/sulky. Riktigt smidigt! Den hade vi hela vägen fram till gaten. På planet satt Sonja i mitt knä, och bortsett från landningen när hon verkade ha ont i öronen så gick flygningen bra. Jag försökte få henne att dricka vatten med tanken att det skulle underlätta trycket om hon svalde men jag lyckades inte. Annars minns jag att det funkade bra när jag fortfarande ammade henne.

Väl på Heathrow så föll valet på tunnelbanan för att ta oss in till stan och Primrose Hill. Ett byte vid ”handikappanpassade” King’s Cross skulle gå smidigt men tillslut så skippade jag hissarna eftersom jag var tvungen att byta hiss vid varje våningsplan (och jag skulle tre våningar upp och sen tre våningar ner) och tog rulltrapporna med vagnen. Väl framme vid Chalk Farm fick jag hjälp att bära vagnen upp i trappan.

Det sammanfattar Londons tunnelbanesystem rätt bra. Av 20 stationer är kanske två handikappanpassade, men det är dåligt skyltat och svårt att ta sig fram även där. Däremot är folk väldigt hjälpsamma när det gäller att hjälpa en med vagnen. (ska tilläggas att jag har en Teutonia Fun vilket är en rätt lätt och smidig vagn.)

Att åka buss i London var inte heller helt lätt. Jag försökte gå på fram i bussen men blev då ombedd att gå på bak där det sitter storaskyltar med  överkryssade människor och texcten ”No entry”. Någon avläsare för Oysterkortet (typ som accesskortet) fanns inte så jag antog då att det var som här i Stockholm, att man åker gratis buss med barnvagn. Vid nästa tillfälle gick jag sålunda direkt på där bak, varpå chauffören ropade något ilsket och vägrade åka innan jag kommit fram och läst av mitt kort. Jag var alltså tvungen att lämna vagnen och barnet bak i bussen för att gå fram och betala, vilket kändes olustigt.

I Sveriga kan vi köpa barnmat överallt. På caféer, beansinstationer, i alla mataffärer och i kiosker. Jag sprang runt med växande stress på Oxford Street och letade barnmat rätt länge innan jag hittade någon. Ingen barnmat på Marks & Spencer. Ingen barnmat på Selfridges. Ingen barnmat på Boots. Ingen barnmat på Mothercare. Tillslut så hittade jag så äntligen en pytteliten barnmatsavdelning inne på Superdrug där jag köpte upp halva lagret för säkerhets skull. Märket Hipp fanns där och även det andra ekologiska märket Ella’s Kitchen. Så till uppvärmningen. McDonald’s brukar ju vara ett säkert kort här hemma så jag småsprang dit och köpte en kaffe och bad att få värma lite mat. Nej nån lånemicro hade de inte. Ingen micro alls faktiskt men däremot så hjälpte de mig gladeligen att värma mat i ett vattenbad! Haha ja hon slapp äta kall pasta iallafall.

Vi hade några mysiga dagar i London, vi promenerade i Hyde Park, Regent’s Park och Primrose Hill Park. Vi gick i små mysiga designbutiker och trängdes bland de shoppinghysteriska på Primark. Vi spanade in julskyltningen på Harrod’s (och fiskarna! De har ett akvarium uppe på Pet’s Heaven) och gick på julmarknad/Winter Wonderland i Hyde Park. Lunch på mysiga Le Pain Quotidien. Barnstolar hade jag aldrig några problem att hitta, även om jag hade med en lånad sackn’seat för säkerhets skull. Skötbord fanns det också överallt, på caféer, varuhus och restauranger.

Förmiddagarna och kvällarna spenderades hemma hos våra vänner där vi lekte och sjöng och mådde bra!

När vi sen skulle åka hem igen så var det återigen lite praktiska problem. Vi kunde inte få skjuts eftersom vi saknade barnstol så det blev att åka tunnelbana igen, denna gång med en jättetung bag full av barnkläder och julklappar. Väl på Heathrow så fick jag betala 4 pund för en plastpåse att stoppa vagnen i när jag skulle skicka den som specialbagage. Det fanns heller inga lånevagnar så jag fick ta hjälp av den medhavda babybjörnen som Sonja nästan börjar bli för stor för. Säkerhetskontrollen var en mardröm där de skulle scanna både mig och Sonja hur många gånger som helst, jag var tvungen att ta av mig skorna (lätt med 9 kilo bebis på magen!), jag var tvungen att visa upp och smaka all barnmat och ingen var hjälpsam. Sen sprang jag runt halva flyplatsen och letade resultatlöst efter en microvågsugn. På Prêt a Manger hade de en som de vägrade låna ut, de hävdade att maten skulle explodera. Idioter. Inte heller hittade jag någon barnstol, så tillsluit fick jag placera Sonja i en skinnsoffa i vänthallen, med skötväskan som ryggstöd och mig som interamlanerskydd, och så fick hon äta kall mat direkt från burken.

På flyget hem hade vi förmånen att få tre säten för oss själva så efter lite promenerande upp och ner i flyggången somnade lillan i sätet bredvid mig, slutkörd efter en spännande semester med mamma. Jag kunde ta en kopp kaffe och för första gången på hela resan öppna upp min bok!

Julmarknad i Hyde Park. Varm choklad på pinne (!), pepparkakshjärtan och blinkande tigrar.

Vad gör Lindvallen-snögubben i London?

Spanar ut från Le Pain Quotidien i en bekväm chair on chair.

Hyde Park

Harrod’s julskyltning 2011

Mat- och sångpaus på McDonald’s vid Marble Arch

London baby

Japp, det blev så! Jag och bebben åker till London imorgon! Sackaseat lånad och vällingpulvret nerpackat. Jag ska nog kika lite på en och annan London with babies-guide men mest ska vi bara strosa och hänga, min tiomånaderstjej och jag!

Vågar man åka själv med bebben till London?

Jag ser inte mig själv som nån fegis men nu är jag på väg att göra något som ger mig bungyfjärilar i magen. Flyga till London och hänga där i fyra dagar, själv med en tiomånaders bebis? Typ strosa och shoppa och leta reda på nån park med gunga. Vad ska jag ge henne för mat (hallå, har lagat all mat själv fram till nu) och har de micro på restauranger och caféer på stan och barnstolar har de barnstolar och tänk om hon ramlar ur hotellsängen?

Idag ser jag inga gethuvuden

Det här skrev jag 2 oktober 2003. 8 år sedan. Ett annat liv…

”Vi blev kvar i Kota Bahru i tva natter innan vi reste tillbaka till Thailand. Eller, gick, rattare sagt, det var en walk-thru-border.
Val i den lilla lilla staden pa Thailandska sidan gick vi runt och slapade pa vara tunga ryggsackar i en timme, pa jakt efter en busstation, men inte en kotte pratade engelska, sa det var lite problematiskt. Tillslut hamnade vi iallafall pa ett tag och det var riktigt skont att sitta ner!
Vid varje station taget stannade vid gick det forsaljare av mat, dricka, klockor och frukt bade pa taget och utanfor fonsterna.
Efter sju timmars tagresa kom vi fram till Surat Thani dar vi overnattade for att sedan ta lokalbussen ut till djungeln och nationalparken Khao Sok.
Vi tog in pa bungalowkomplexet Lotus, dar en stuga med fyra baddar gick loss pa hela 30:-/natten!
Vi foljde med nagra thailandare pa ap-aventyr och hade massasma sota apor som svansade runt fotterna pa oss i hopp om att fa en liten bit ananas eller banan.

Efter en nattpa Lotus bar det av mot den ‘riktiga’ djungeln, en resa pa tva dagar med overnattning pa ett hotell byggt pa flottar!

Jag sager bara wow! och usch!
Kanslan av att ga i en regnskog, med exotiskt tat vegetation, nar vattnet oser ner i sana mangder att det fullkomligt forsar over en… riktigt haftigt!
Lite laskigt var det saklart oxa, och det var bade en och tva ganger mina skrik ekade mellan banantraden. Vi sag inte sa varst manga djur; en orm, nagra spindlar, en kameleont, massa faglar och nagra gibbon-apor. Laskigast var det att vada i de stromma forsarna och att sjunka ner till anklarna i gegga. Bade Erik och Olle fick halla mig i handen ibland.

Efter det blota aventyret, dar batresan tillbaka till fast mark var en en-och-en-halvtimmes pina dar regnet piskade sa hart over vara tunnt kladda kroppar att det kandes som hagel, bestamde vi oss for att inte odsla mer tid pa ett och samma stalle, och gav oss aterigen ut pa resande fot.

Nu, efter 25 timmars resande med buss, tag, mellanlandning i Bangkok, buss och taxi, har vi alltsa just anlant i Mae Sot, en stad i nordvastra Thailand, precis vid gransen till Burma (Myanmar). Vi ska forsoka besoka ett av de flyktinglager som finns har i gransomradena, och forhoppningsvis aven kunna ta oss till militardiktaturen Burma over dagen.”

Marknad i Kota Bahru:

Räddaren

NyQuil är vår räddare, stoppar vilken förkylning som helst innan den bryter ut. Ska du till USA? Bunkra!