Förra veckan packade jag väskan och tog med mig bebisen till London. Jag var lite orolig i förväg för hur allt det praktiska skulle fungera. Bara en sån sak som att min dotter aldrig ätit köpt barnmat tidigare var stressande.
Problemen började när jag skulle planera vår resa ut till Arlanda. Arlanda Express går snabbt men kostar 280 kr för en enkel biljett, inget skoj för en på föräldrapenningsbudget, speciellt inte ftersom jag dessutom skulle vara tvungen att lösa SL-biljett för att först komma till Centralen. Jag googlade och letade information om de olika flygbussarna. Men vad jag kunde utläsa så får man inte låta barnet åka i vagnen (som på vanliga bussar) med någon av dem och att släpa med en bilbarnstol var aldrig något alternativ. Swebus. Flygbussarna. Eftersom vi skulle iväg mitt i rusningen så klunde vi heller inte få skjuts med maken, då hade vi inte hunnit till flygplatsen. Så i slutändan stämplade jag fyra klipp på min SL-remsa (50 kr), tog tåget från Södra Station till Märsta och bytte sen till buss 583 som stannade direkt utanför terminal 5. Total tidsåtgång: ca en timme. Smidighet: stor!
Vi checkade in bagen och lämnade vagnen på Specialbagage där vi också fick låna en paraplyvagn/sulky. Riktigt smidigt! Den hade vi hela vägen fram till gaten. På planet satt Sonja i mitt knä, och bortsett från landningen när hon verkade ha ont i öronen så gick flygningen bra. Jag försökte få henne att dricka vatten med tanken att det skulle underlätta trycket om hon svalde men jag lyckades inte. Annars minns jag att det funkade bra när jag fortfarande ammade henne.
Väl på Heathrow så föll valet på tunnelbanan för att ta oss in till stan och Primrose Hill. Ett byte vid ”handikappanpassade” King’s Cross skulle gå smidigt men tillslut så skippade jag hissarna eftersom jag var tvungen att byta hiss vid varje våningsplan (och jag skulle tre våningar upp och sen tre våningar ner) och tog rulltrapporna med vagnen. Väl framme vid Chalk Farm fick jag hjälp att bära vagnen upp i trappan.
Det sammanfattar Londons tunnelbanesystem rätt bra. Av 20 stationer är kanske två handikappanpassade, men det är dåligt skyltat och svårt att ta sig fram även där. Däremot är folk väldigt hjälpsamma när det gäller att hjälpa en med vagnen. (ska tilläggas att jag har en Teutonia Fun vilket är en rätt lätt och smidig vagn.)
Att åka buss i London var inte heller helt lätt. Jag försökte gå på fram i bussen men blev då ombedd att gå på bak där det sitter storaskyltar med överkryssade människor och texcten ”No entry”. Någon avläsare för Oysterkortet (typ som accesskortet) fanns inte så jag antog då att det var som här i Stockholm, att man åker gratis buss med barnvagn. Vid nästa tillfälle gick jag sålunda direkt på där bak, varpå chauffören ropade något ilsket och vägrade åka innan jag kommit fram och läst av mitt kort. Jag var alltså tvungen att lämna vagnen och barnet bak i bussen för att gå fram och betala, vilket kändes olustigt.
I Sveriga kan vi köpa barnmat överallt. På caféer, beansinstationer, i alla mataffärer och i kiosker. Jag sprang runt med växande stress på Oxford Street och letade barnmat rätt länge innan jag hittade någon. Ingen barnmat på Marks & Spencer. Ingen barnmat på Selfridges. Ingen barnmat på Boots. Ingen barnmat på Mothercare. Tillslut så hittade jag så äntligen en pytteliten barnmatsavdelning inne på Superdrug där jag köpte upp halva lagret för säkerhets skull. Märket Hipp fanns där och även det andra ekologiska märket Ella’s Kitchen. Så till uppvärmningen. McDonald’s brukar ju vara ett säkert kort här hemma så jag småsprang dit och köpte en kaffe och bad att få värma lite mat. Nej nån lånemicro hade de inte. Ingen micro alls faktiskt men däremot så hjälpte de mig gladeligen att värma mat i ett vattenbad! Haha ja hon slapp äta kall pasta iallafall.
Vi hade några mysiga dagar i London, vi promenerade i Hyde Park, Regent’s Park och Primrose Hill Park. Vi gick i små mysiga designbutiker och trängdes bland de shoppinghysteriska på Primark. Vi spanade in julskyltningen på Harrod’s (och fiskarna! De har ett akvarium uppe på Pet’s Heaven) och gick på julmarknad/Winter Wonderland i Hyde Park. Lunch på mysiga Le Pain Quotidien. Barnstolar hade jag aldrig några problem att hitta, även om jag hade med en lånad sackn’seat för säkerhets skull. Skötbord fanns det också överallt, på caféer, varuhus och restauranger.
Förmiddagarna och kvällarna spenderades hemma hos våra vänner där vi lekte och sjöng och mådde bra!
När vi sen skulle åka hem igen så var det återigen lite praktiska problem. Vi kunde inte få skjuts eftersom vi saknade barnstol så det blev att åka tunnelbana igen, denna gång med en jättetung bag full av barnkläder och julklappar. Väl på Heathrow så fick jag betala 4 pund för en plastpåse att stoppa vagnen i när jag skulle skicka den som specialbagage. Det fanns heller inga lånevagnar så jag fick ta hjälp av den medhavda babybjörnen som Sonja nästan börjar bli för stor för. Säkerhetskontrollen var en mardröm där de skulle scanna både mig och Sonja hur många gånger som helst, jag var tvungen att ta av mig skorna (lätt med 9 kilo bebis på magen!), jag var tvungen att visa upp och smaka all barnmat och ingen var hjälpsam. Sen sprang jag runt halva flyplatsen och letade resultatlöst efter en microvågsugn. På Prêt a Manger hade de en som de vägrade låna ut, de hävdade att maten skulle explodera. Idioter. Inte heller hittade jag någon barnstol, så tillsluit fick jag placera Sonja i en skinnsoffa i vänthallen, med skötväskan som ryggstöd och mig som interamlanerskydd, och så fick hon äta kall mat direkt från burken.
På flyget hem hade vi förmånen att få tre säten för oss själva så efter lite promenerande upp och ner i flyggången somnade lillan i sätet bredvid mig, slutkörd efter en spännande semester med mamma. Jag kunde ta en kopp kaffe och för första gången på hela resan öppna upp min bok!
Julmarknad i Hyde Park. Varm choklad på pinne (!), pepparkakshjärtan och blinkande tigrar.
Vad gör Lindvallen-snögubben i London?
Spanar ut från Le Pain Quotidien i en bekväm chair on chair.
Hyde Park
Harrod’s julskyltning 2011
Mat- och sångpaus på McDonald’s vid Marble Arch
